iDa eklöf
studentliv och klickerträning
Klubbträning.
Skrivet av den 22 februari, 2012
Igår åkte jag ut med hundarna till Väsby BK för att miljö- och passivitetsträna Ari lite. Yoda fick såklart följa med, och fick träna lite helt om samt halter i fria följet.
Det var ett mycket större äventyr än jag tänkt mig.. Först hamnade jag på fel buss, så fick kliva av och gå tillbaka till rätt busshållplats där den rätta bussen gick. När vi kom till klubben var vi först själva, så jag slog läger vid en bänk där jag band upp hundarna, belönade lugna beteenden hos båda, fotade dem lite och njöt i solen. Båda fick ett litet träningspass, Ari baklängesfot och lite stadga-träning. Han var SJUKT het och uppe i aktivitet, var svårt att balansera hans aktivitetsnivå..
Sen kom det 3 ekipage till klubben, och Ari är verkligen sjukt spökig nu. Han tyckte det var obehagligt, morrade, reste ragg, klättrade på mig och var allmänt obekväm. Ingen av ekipagen var närmare oss än 30 meter, utan höll sitt avstånd, vilket var bra. Jag försökte fokusera på att belöna bra beteenden hos Ari, som att titta utan att spänna sig “negativt”, dvs när svansen viftade, var lite lägre, och hade mer fokus på mig. Jag hade med mig filten och försökte innan de andra kom att belöna att han låg på den, men det är verkligen något vi måste jobba på i mer bekanta miljöer först. Jag fick igår ett helt annat perspektiv på Yodas skällande mot andra hundar, det är mer en olat märkte jag. Aris ljudande var mycket kopplat till osäkerhet, han visade tydligt att han tyckte situationen var riktigt obehaglig. Det blev inte bättre av att två hundar som lekte en bit bort kom fram till oss. :/ Han tyckte det var superäckligt, och den unga hane som kom ända fram blev osäker och reste ragg och morrade också. Det skedde inget, jag höll höll en hund i halsbandet i varje hand, men en upprörd skällande dvärgpinscher springande runt oss, medan ägare sprang för att ta hand om sin hund. Ingen fara skedd egentligen, kände inte att jag behövde skälla ut honom, han bad om ursäkt och det är ju sådant som sker. Men föredrar att A får hälsa på lite mer säkra äldre hundar med bra språk framför andra osäkra unga hanhundar av raser som inte är kända för att vara trevliga mot andra hundar. :/
På väg hem tog jag rätt buss, men den blev inblandad i en olycka så vi klev av och traskade hem istället. Så det blev ovanpå allt annat en promenad förbi rastgården där jag släppte dem så de fick springa några varv, sen genom delar av centrum och x antal konstiga hundmöten. Vi var alla trötta när vi kom hem, jag däckade på soffan och hundarna i hallen eftersom de var blöta och skitiga.
Lite bilder från igår:
Nöta koppeluppförande.
Skrivet av den 20 februari, 2012
Ari är numera en obstinant, hormonfull rabiat unghund. Har tidigare skrivit/sagt att han är en rätt snäll valp, och att den jobbigare tiden ligger i framtiden. Nu är det framtiden! Han är spökig, och samtidigt som han är rätt “lättskrämd” så avreagerar han inte heller speciellt bra och bygger därför upp en hög med grejer som gör honom rätt ängslig och stressad då och då. Jag funderar en hel del över detta och vilket sätt som är bäst att hantera detta på. Ett exempel är att han tycker skrammel med kastruller och bestick är obehagligt, likaså kompostgaller. Det är visserligen saker vi lätt kan kontrollera och träna, men samtidigt så drar han sig undan och ligger och trycker i hallen/buren när sådant sker, eller går runt och ser allmänt strykrädd ut a la border collie-style.
Koppelgåendet eller allmänt uppförande utomhus är en helt egen historia.. Kör med Gentle Leader nu och tränar mycket på att han ska ge efter för trycket från nosgrimman, tänk som att han vore en häst med grimma. Om han ligger på i grimman och kopplet är på höger sida av hans huvud så blir det mest tryck på vänster sida av hans näsa, och då klickar jag och belönar för att han ger efter för trycket genom att röra huvudet åt höger, och tvärtom. Har varit lite skeptisk till detta eftersom det som egentligen sker är att han undviker det obehag trycket från nosgrimman ger. Men vill förstärka att han gör rätt också, inte bara genom att obehaget upphör, därför klickar jag och belönar också. Annars blir det bara negativ förstärkning, det vill säga att han belönas genom att obehaget försvinner. Jag rycker aldrig eller lägger på tryck själv genom att sträcka kopplet när han går i nosgrimma, utan det är endast det tryck han själv skapar som jag utgår från. Har märkt att det fungerar bättre att även klicka för att han ger efter för trycket än att bara ha det uteblivna trycket som belöning.
Det verkar funka. Och lägger vikt nu på att gå flera promenader runt kvarteret istället för kanske en längre och sen bara kissrundor. För på rundorna runt kvarteret fokuserar jag fullt på att han ska uppföra sig i koppel, samla ihop sig, lugna ned sig och vara lite mer kontaktbar. Detta är även lättare att träna på i en någorlunda välkänd miljö, där han inte har en förväntan på att få vara lös. Han kan nämligen vara rätt jobbigt trots att han inte har någon förväntan på att få vara lös, eller att promenadsträckan leder till ett sådant ställe.. När han har den förväntan är han nämligen några resor värre. Så min strategi nu är att nöta nöta nöta det där koppelgåendet, hellre 8 kortisar om dagen där jag har full fokus på det än slentrianpromenader då jag släpper på mina kriterier! Vi får se hur det utvecklar sig, om det ger resultat.
En tur till Kista
Skrivet av den 17 februari, 2012
I torsdags tog jag och Ari en tur till Kista för att träffa Sara med hennes staffe Lea på 8 månader. Vi tänkte miljö- och passivitetsträna de små liven, och insåg att inomhus var ett bättre ställe än utomhus i den här kylan. Eller, idag är det inte så kallt, igår var det kallt..
Det jobbigaste var att det fanns en lekglad söt staff med oss hela tiden tyckte A. Han betedde sig väl inte exemplariskt, försökte norpa saker från bord när vi gick förbi caféer och tog varje chans till att tassa eller tackla Lea. Men han var faktiskt rätt oberörd av miljön, trots att han aldrig sett något liknande! Det kändes bra, framförallt eftersom tar rätt bra tid på sig att avreagera när något skrämt honom. Som typ när han råkade fastna i en sladd hemma och drog ned lite grejer bakom sig häromveckan… Eller när Lea drog omkull en kartong med tjurmuskler på zoo-affären, då kröp han ihop och tyckte det hela var riktigt äckligt.. :/
Så här äcklig blir en om en åker buss/tåg i slaskväder..
Underbar skidtur
Skrivet av den 13 februari, 2012
Idag kom jag ut med skidorna, efter mycket om och men.. Jag är rätt trögstartad och svårmotiverad för tillfället, och krävs mycket energi att ta tag i saker och ting. Jag mår så mycket bättre psykiskt när jag rör på mig, men det är svårt att komma igång. Men när jag väl vallat skidorna och ställt ut dem så var det lättare. Satte på Yoda sin dragsele och gick iväg med honom och skidorna till spåret. Tar ungefär 10 minuter dit, då är vi båda lagom varma i kroppen för lite högre tempo.
Var rätt trögt i början, jag hade svårt med balansen och koordinationen. Det är verkligen mina svåra saker med skidåkningen, tappar lätt balansen om det inte är perfekta spår. Men idag ramlade jag inte en enda gång trots att jag vinglade till flera gånger och dessutom åkte både upp och ned för backar som fanns i eljlusspåret! Har verkligen börjat peppa mig själv i ned- och uppförsbackar. Istället för “åh vad jobbigt” eller “shit, nu kommer jag ramla” så är det i nedförsbackar fokus på att andas, vara mjuk i knäna och ha tyngdpunkten rätt. I uppförsbackar är det mer teknik ifall vallan inte greppar ordentligt, mycket stakning för att förhindra att jag glider bakåt. Har jättesvårt att åka skidor med andra, för då blir jag gnällig och tänker bara att jag inte orkar, att jag är dålig osv. Är även svårt när andra, mycket bättre (både tekniskt och konditionsmässigt) åkare är ute. Nu försöker jag bara få det att peppa mig, även om killen jag försökte ta rygg på var utom vårt synfält mindre än en minut efter han åkt om oss. Och det var på ett fält. Men jag är ändå nöjd! Yoda skötte sig fint dessutom, såg ut att njuta när jag hade högre tempo och joggade på för övrigt.
Beklagade mig lite för min mor igår att jag inte fått någon träningsvärk av skidåkningen ännu. Men idag tog jag och pressade mig själv rätt rejält med att åka 5 km på ca 50 minuter. Vred till knäet när jag vinglade till någon gång, vilket jag kände av sista kilometern. Hoppas på att det känns i andra muskler imorrn, jag är sådan som njuter av en rejäl träningsvärk.
Har även försökt lära mig skate:a, eftersom det nog är bra att kunna när jag kommer åka med Ari nästa vinter. Försöker jag med skidorna på ramlar jag… Så i söndags fick jag idéen att försöka lära mig tekniken UTAN skidor först. Och nej, jag kan inte åka skridskor, annars vore det ju något. Det blev med plastpåsar på fötterna på parketten som jag repeterade rörelsemönstret ett ben i taget. Riktigt jobbigt faktiskt. Hundarna och blivande sambon tyckte nog jag var helt galen… 
Vilken hund!
Skrivet av den 11 februari, 2012
Jisses vilken hund jag har! 
Tog en promenad bara jag och Ari, min tanke var att träna lite. Men först kände jag att han var alldeles för uppe i varv, sprang fram och tillbaka kopplets längd, pep, erbjöd beteenden och skällde på mig. Det vill säga: han drog, jag stannade, han for tillbaka till mig och hoppade på mig, satte sig, for ut i kopplet, satte sig i sträckt koppel och pep, for tillbaka till mig, erbjöd beteenden och pep. Och så vidare, jag tror ni förstår aktivitetsnivån och frustrationen i den lilla colliehjärnan.. Min tanke var, ”okej, det blir ingen lydnadsträning, utan jag ska fokusera på att han blir lugnare och mer balanserad just nu”. Jag stod stilla, ignorerade honom när han höll på, klappade om honom lugnt då han verkade lite lugnare och gick vidare några steg, sedan samma procedur igen. Då och då satte jag mig på huk och klappade honom när han satte sig lugnt i närheten av mig. Så höll vi på under 30 minuter… Känslan jag hade just då var att nu börjar han minsann bli tonåring. Han kändes stressad och RIKTIGT odräglig.
Bestämde mig sen ändå att gå upp mot skolgården för att se om vi kunde träna lite lugna saker. När vi kom till ett område på väg dit som är relativt inhägnat, han kan inte springa så himla långt från mig så kopplade jag lös honom efter han gått lugnare och mer balanserat ett tag, hans sinnesstämning var delvis ändrad. Kopplade loss när han erbjöd sitt, sade varsågod när jag ställt mig upp rakt igen och han for iväg…. TRE METER för att sen vända upp mot mig och invänta att jag skulle hitta på något. Jag tjoade och tog fram mjukosten, skickade iväg honom, och sen fortsatte vi så en stund. Han var riktigt träningssugen!
Så blev lite baklängesfot med lekbelöning, han felade en hel del, var så tänd på belöningen att han gick i cirklar kring mig, gick på höger sida, försökte nosdutta mina ben, hoppa på mig och så vidare. Men jag väljer att fokusera på att ha riktigt bra belöningskvalitet när han gör rätt istället, vilket verkligen verkade ge utdelning! Han var helt underbar, sådär att jag fick rysningar i kroppen…
Sen tog han ungefär 200 frivarv med leksaken i munnen, strax efter vi kört mycket byteslekar och nosduttar med föremål. Ingen ide att bli upprörd av det, behöll mig faktiskt lugn och väntade ut honom.. Känner inte bara att jag har väldigt mycket hund med stor kapacitet som jag kommer ha riktigt roligt med, utan även att jag faktiskt har kunskap och lite känsla för att kunna hantera honom. Kommer säkert slita mig i håret i framtiden, och få lite gråa hår, och be alla de underbara kunniga och hjälpsamma människor jag har runt mig om råd måååånga gånger. Men känslan är bra, det här kommer bli bra!
Den lilla plutthunden är inte så liten längre. Keep får agera som storleksreferens.
3 månader gammal.
Ari 6 månader gammal.
Gripande träning, eller gripandeträning.
Skrivet av den 10 februari, 2012
Vi tränar gripande, jag och Ari, och vi kan säga att träningen är helt enkelt gripande! Alltså som i rörande, fängslande och så vidare. Särskrivningen är alltså medveten. Ari tycker dock träningen är lite märklig, även om det är kul att bita i saker.
Har fått upp lite nya ögon för träningen nu, har nämligen börjat läsa Karen Pryors “Don´t Shoot the Dog”, vilket är en helt fantastisk bok! Även om det beskriver saker som jag egentligen “kan” så får den verkligen mig att se på nya ögon med vad jag gör. Bara en sådan sak som kriterier, vilka jag sätter, hur jag ökar dem och hur många kriterier jag har i ett och samma pass. Ta en sådan sak som apporteringen, som vi just nu är i stadiet av att gripa och hålla föremålet. Men när jag tittar närmare på det finns det så många fler komponenter:
- HUR griper han föremålet? Snabbt? Sakta? Trevande? Maniskt? Med vilken attityd?
- VAR griper han föremålet? Långt bak i munnen? Precis bakom framtänderna? Hamnar det snett eller rakt i käften? Tenderar han att gripa mer åt höger, vänster eller griper han i mitten av föremålet?
- NÄR han griper det? Det har med att göra hur jag presenterar det. För jag det sakta mot honom då han måste erbjuda ett frivilligt sitt innan, och lyfter han då på rumpan? Och vill jag ha rumplyftet där? Eller griper han det först när det är inom räckhåll? Försöker han stjäla föremålet från mig? Exemplen är många.
Sedan faktorer som om han håller föremålet som han gripit det eller “rättar” till läget, vilket tryck han hugger och håller det med, hur länge han håller trycket osv. Det blir ju lätt att en försöker få in ALLA tre punkter i ett pass, utan att kika på dem separat. Så är det i alla fall för min del, jag vill gärna belöna allt på en gång…
Nu ska jag försöka genomföra min plan mer ett kriterium per pass i PRAKTIKEN också. Det är lätt att skriva en träningsplan på pappret om hur jag ska lägga upp det, men när jag sitter där med hund, klicker, föremål och godis är det lätt att bli lite väl ivrig och klicka för allt på en gång. Vilket säkert kan förvirra hunden en hel del…
Nu får vi träffa andra!
Skrivet av den 9 februari, 2012
Nu har det gått en vecka sen sista dosen interceptor mot noskvalstren och det ska vara säkert att låta hundarna träffa andra hundar! Så nu kan jag försöka dra mig iväg och träna med andra, umgås med vänner lite mer okomplicerat och slippa känna mig instängd! Någon som vill träna eller ta en promme? 
Hanteringsträning
Skrivet av den 8 februari, 2012
Har ju numera två hundar som ogillar kloklippning, så inspirerad av Anna har jag börjat träna att båda hundarna ska erbjuda tassen på armen och att jag smyger in den i handen.
Min plan ser ungefär ut så här:
- Lägga en tass på min underarm
- Ha kvar tassen medan jag smyger in den i min flata hand
- Ha kvar tassen när jag kramar om tassen
- Ha kvar tassen medan jag pillar på klorna med samma hand som tassen är i
- Ha kvar tassen när jag pillar med andra handen på tassen
Och alla ovanstående när jag har kloklipparen i famnen, på golvet framför, och i handen.
Yoda, som hatar att jag pillar på tassarna oavsett närvaron av klotången, gör snabbare framsteg. Men han är också äldre och har förr fått belöning för att jag utsätter honom för i hans tycke obehagliga saker, som öronrens, tömma analsäckar, klippa klor osv. Ari däremot är lite fjompigare har jag märkt. Så där har vi många steg och mycket tålamod. Konkurrens verkar dock vara ett bra kort att spela! Kolla på Ari vid 0.30 när jag tar fram kloklipparen. Ingen rolig reaktion, vi har en del att jobba på.
Här är Yoda, som är väldigt duktig på så kort tid. På honom försöker jag även sträcka mig efter tassen och ta den, eftersom han tycker det är väldigt jobbigt. Rycker han undan blir det ingen belöning. Nu tränade jag med kattorrisar(torrfoder för katt), vilket inte är super duper godis, men mycket väl värt att jobba för ett tag.
Yes!
Skrivet av den 8 februari, 2012
Ett bekymmer mindre: fick besked från CSN nu att FSK godkänt mig sjukskrivning, vilket innebär att CSN kommer påbörja mina utbetalningar! Vilket i praktiken innebär att jag slipper leva på min buffert, och kan återföra de pengar jag tagit från den för att betala räkningar och dylikt.
Sådant här får mig att vara glad över att jag är snål, har ett sparande(TROTS att jag är student) och prioriterat att bygga upp en buffert istället för att spendera alla pengar. Och ja, det GÅR att lägga undan pengar trots att jag är student. Visserligen så har jag jobbat lite under förra året, vilket gav ett rätt rejält tillskott, som nästan oavkortat hamnade på sparkontot efter jag köpt lite nödvändiga saker, som kängor och Ari.. Hört från flera håll att det rekommenderas att ha minst 3 månadslöner i buffert, som student innebär det ca 26 000 kronor. För de flesta studenter jag känner är det en hutlös och otänkbar summa, fast som hundägare är den en relativt liten buffert ifall något oförutsett skulle ske och någon av hundarna måste in akut på en helg då räkningen inte kan direktregleras med försäkringsbolaget.
Har du en buffert eller månadssparar?
