iDa eklöf

Idag gav jag mig ut med stavarna och hundarna, hade tänkt åka skidor med då kan jag inte ha Ari med mig. Knappt Yoda heller för den delen, framförallt inte med tanke på att han snorklar en del av noskvalstren.. Jepp, de är kvar. Nästa dos är imorrn… Sen hatar han det, drar mer bak än fram. SKULLE säkert kunna sätta på Ari en sele, knyta en lina runt magen och ge mig ut med skidorna.. Men så mycket dödslängtan har jag inte, trots depression.. Dessutom så ska han få bli äldre innan jag börjar dragträna honom. Men nästa vinter kommer jag flyga som en vante på skidorna efter honom!

Vi kom alltså knappt 3 kilometer på en timme. En runda jag med bara Y går på kanske 30 min. Saker som gör att det går långsammare: galen valp som drar i kopplet och envis matte som då stannar varje gång, möte av barn i pulka och barnvagnar, möte av människor, hundar, galen valp och MASSOR med snö, möte med skidåkare. OCH en pinscher som låg längst bak i kopplet och stretade när jag försökte gå med honom i koppel när jag gick med stavarna. Jag gav upp och han fick vara lös, Ari var redan lös i lina. Då kom nästa grej: Hålla ordning på att Ari inte äter upp Yoda. Det går bra när bara en är lös åt gången, men nu skulle Yoda vallas, tacklas och tuggas på… Blev riktigt arg på honom när han flög in i Yoda så Y skrek högt. Sådant är inte okej under några omständigheter. Sen sprang han in i stavarna en gång och blev skitskraj för dem.. Tio djupa andetag var mottot. Att sen koppla upp galen border collie när det sprungit lös ett tag är en skiftning som är svår. Gå i koppel när han är lite höjd i aktivitet är svårt, så där har vi en del att jobba på.

Summa summarum: dagens ”motion” var för min del mer en prövning i tålamod än någon form av förbättring av min kondition eller styrka i kroppen. Hundarna är helt slut mentalt och sover som små söta grisar. Imorrn tänkte jag nog försöka mig ut i skidspåret UTAN hundar, för allas säkerhet..