Hur gick det då? Jodå, det kändes riktigt bra! Höll lågt tempo och fokuserade på att andas och hålla balansen i obefintliga spår. Vallningen var inte i toppklass, men jag åkte på fälten och inte i elljusspåret så att jag använt fel fästvalla var ingen katastrof. Gled på bra gjorde jag! 2,65 km på 30 minuter tycker jag är helt okej! Det säger inte så mycket för mig eftersom det var ett år sedan jag åkte senast. Hoppas på att åka fler gånger i år dock!

Hundarna fick vara hemma. Yoda tycker det är äckligt med skidor och går helst bakom på behörigt avstånd, och han snorklar en del av sitt noskvalster. När de är färdiga med behandlingen kommer jag nog ta med honom ut ändå, så pinschern får röra på sig! Ari är ju för ung för att dra, även om han säkert skulle vilja göra detta. Däremot hoppas jag på att ha med honom i skidspåret nästa vinter, då han förhoppningsvis har lite bättre grundlydnad och att jag köpt en bra dragsele till honom samt tränat lite uppförande kring skidor och stavar

Vi kom alltså knappt 3 kilometer på en timme. En runda jag med bara Y går på kanske 30 min. Saker som gör att det går långsammare: galen valp som drar i kopplet och envis matte som då stannar varje gång, möte av barn i pulka och barnvagnar, möte av människor, hundar, galen valp och MASSOR med snö, möte med skidåkare. OCH en pinscher som låg längst bak i kopplet och stretade när jag försökte gå med honom i koppel när jag gick med stavarna. Jag gav upp och han fick vara lös, Ari var redan lös i lina. Då kom nästa grej: Hålla ordning på att Ari inte äter upp Yoda. Det går bra när bara en är lös åt gången, men nu skulle Yoda vallas, tacklas och tuggas på… Blev riktigt arg på honom när han flög in i Yoda så Y skrek högt. Sådant är inte okej under några omständigheter. Sen sprang han in i stavarna en gång och blev skitskraj för dem.. Tio djupa andetag var mottot. Att sen koppla upp galen border collie när det sprungit lös ett tag är en skiftning som är svår. Gå i koppel när han är lite höjd i aktivitet är svårt, så där har vi en del att jobba på.

Summa summarum: dagens ”motion” var för min del mer en prövning i tålamod än någon form av förbättring av min kondition eller styrka i kroppen. Hundarna är helt slut mentalt och sover som små söta grisar. Imorrn tänkte jag nog försöka mig ut i skidspåret UTAN hundar, för allas säkerhet..

Det ser jätteelakt ut att han bara halkar och ramlar, men den var faktiskt inte SÅ hal som det ser ut. Se hur Yoda hanterar den på slutet av filmen, inga problem. Han är visserligen mindre, men har sjukt bra kroppskontroll och balans! Dagens skratt bjuder Ari på helt klart

Här går det faktiskt att se det döda noskvalstret i Yodas näsa dagen efter första dosen. Det lilla vita i näsan alltså. Tomas fick en chock, han trodde noskvalster bara var en omskrivning för någon förkylning, inte att det var riktiga djur i hundarnas näsor. Inte lätt att veta, men första omgången djur är döda nu. Det kommer döda djur ur Ari också, i form av spolmask…

Interceptor dödar diverse kryp som inte ska vara i hundarna. Läste lite på FASS om vad det används till och tar död på. Typ demodex, hjärtmask, lungmask och annat obehagligt. Masken som kommer ur Ari är dock helt vanlig spolmask har jag konstaterat efter lite närmare undersökning.

För att göra det hela snurrigare råkade jag filma det spegelvänt med inbyggda isighten i datorn. Total förvirring, jag är redan dålig på höger och vänster innan. Tur att han är flerfärgad, för annars vore det supersvårt. Bakbenet med mest vitt på är hans högra bakben iaf.

Men han börjar bli en lite pärla på det här!

Även tränat mer och mer stadga i sitt, så nu kan jag ställa mig på vardera sida av honom. Fast han tycker det är svårt, och märker att jag varje gång innan jag sagt ”fri” backat iväg några steg, vilket byggt upp en förväntan på att resa sig då jag backat några steg och börjar öppna handen.

Yoda har också fått träna snurriga saker nu på förmiddagen. Jag har en plan på att tävla rallylydnad, och där är ipo-svängar en del i programmet. Har googlat runt lite och kollat på Youtube om filmer hur detta lärs in. Insåg rätt snabbt att det skulle bli väldigt svårt att shejpa in det hela, eftersom jag ofta hindrar alla Yodas försök att byta sida bakom min rygg.. Så lite lockande och bra tajming blev det istället. I rallylydnaden får du dessutom locka och lura så mycket du vill, även om jag tänkt minska hjälperna rätt snabbt.

I början av filmen försökte jag mig på att han skulle göra beteendet när jag står stilla, vilket han inte riktigt kan. I helt om är det dock bättre, även om flytet är rätt trögt. Men här kommer filmen på Yoda som jag även benämner som ”spakiga hund” i filmen… Men jag älskar honom ändå.

Så nu blir det tre veckor då åtminstone Yoda inte får träffa andra hundar. Ari hade jag ju tänkt dra igång att börja träna i närheten av andra hundar med, men vi får se. Den preliminära planen är visserligen att åka till någon BK och bara titta på när andra tränar på avstånd, och köra filtlekar samt lite fokusövningar. Får se hur det blir helt enkelt.

Idag visade Ari på något som verkligen gjorde att jag kände att han inte verkar så hemskt berörd. Hälsade på Sandra och när vi kom dit låg August(hennes son på 1,5 år) i vagnen och sov. Och Ari(som var lös) sprang runt den viftande på svansen och krälade på August helt överlycklig. Nu är visserligen detta en rätt specifik situation med barn och vagnar han känner. Det mest imponerande var dock att August INTE VAKNADE?!?

Ari har för övrigt lätt att umgås med barn, även om han tycker det kan vara lite läskigt när August försöker ge honom saker genom att sträcka fram dem eller blir ledsen, då drar han sig undan. Han gjorde nämligen misstaget att sno August kanin, varvid August först förvrider hela ansiktet och sen börjar stortjuta. Sen höll sig Ari rätt försiktigt med den där kaninen.

Yoda då? Han låg i soffan bakom mig och vilade tryggt bakom ett berg med kuddar. Säkrast så när Ari och labben brottas. Han är av åsikten att man ska ta det lugnt inomhus. Det lär sig väl Ari också, i sinom tid….

Lilla August:

Idag när jag tog på Yoda overallen insåg jag att hans klor tillåtits bli äckligt långa. Jag avskyr verkligen hundar med för långa klor, tycker det ser ovårdat och nonchalant ut.. Visst att en del hundar behöver ha lite klor för bättre grepp, exempelvis kapplöpningshundar och en del andra raser. Men att låta klorna växa hejvilt brukar enligt min erfarenhet ofta leda till diverse kloskador när de fastnar.. Nu får jag väl skämmas offentligt för att jag inte klippt dem på drygt en vecka, men det kan jag leva med, i alla fall nu när de är fina igen.

I alla fall, så här mycket växer Yodas klor på drygt en vecka, han har en nageltillväxt som de flesta som vill ha långa naglar skulle avundas. Dessutom är de av jäkligt bra kvalitet, lagom hårda och starka! De spricker i princip aldrig, skivar sig inte vid klippning(det gör Aris) och är helt enkelt lätta att klippa, även om Yoda i sig inte alltid visar sina mest samarbetsvilliga sidor vid kloklippning…

Skrev ju att Aris klor skivar sig mycket lättare vid klippning, dessutom så är de mer spröda i kvalitén. Funderar på om det har med kosten att göra, eller att de flesta klorna är ljusa? För de mörka klorna är av mycket bättre kvalitet. Typ vid årsskiftet gick vi helt över till vom og hundemats valpfoder, får se om det gör någon skillnad på klokvalitén eller ej.

Lite brottningsbilder:

Igår åkte bara jag och Ari hem från Tomas, Yoda fick vara kvar å spendera lite egentid med husse, och Ari med mig. Han är verkligen en liten pärla på egen tass! Väl hemma så har han varit rätt fundersam över vart Yoda kan vara, har till exempel suttit och stirrat på Yodas bur med en något bekymrad blick..

Vi var även och hälsade på min syster Åsa som fyllde 24 år igår, och hon hade som vanligt bakat massor med goda veganska kakor! Hon bor vid Telefonplan, och där finns det saker Ari inte sett förut: tunnelbana! Den var mycket märklig tyckte han, även om vi inte åkte den utan bara gick på vägen bredvid.. För oss människor kanske det inte är så stor skillnad, men tunnelbanan låter mycket annorlunda än pendeltåg eller fjärrtåg, vilket säkert var det han reagerade på. Så att åka tunnelbana kom upp på listan för miljöträning nu. Hos Åsa så fanns massor med människor, som kom och gick. Kan säga att Ari var helt till sig och ålade runt och gnydde och viftade på hela kroppen(jag hade honom kopplad) ett bra tag, sen tuggade han på benet jag hade med sig. Han hade rätt svårt att koppla av, men stundtals så slappnade han av lite. Nyttig träning för lillpojken! På väg hem var han väldigt trött och det mesta var äckligt. Vi träffade två maine-coon-katter på pendeln som hade varit på utställning, i bur, som han tyckte var mycket spännande och läskiga samtidigt. Katt-matten sa att de var hundvana och att han fick gå fram till buren och titta på dem eftersom han aldrig riktigt träffat katter förut. Han fjäskade runt med lite ragg och var allmänt förvirrad, och katterna bara stirrade. Dock blev ena katten lite sur och väste ifrån när Ari började slicka på buren, och det tyckte Ari var skitäckligt. Jag förstår fullt ut katterna som varit på utställning hela dagen, en fjäskande hund utanför buren är väl en sak, men när den börjar slicka på buren så får det väl räcka tyckte de. Skrämd av det strax innan vi skulle gå av, och sen när vi gick av så blev han nästan översprungen av tjutande fjortisar som sprang längs tåget på perrongen. Då blev Ari vääääldigt liten, så satte mig en stund på marken med honom innan vi gick hemåt. Men när vi kommit ut från station tyckte jag han lugnat sig rätt bra, och var normal väldigt snabbt.

Skulle Yoda varit med skulle han antagligen inte tagit åt sig lika mycket, eftersom jag upplever att han är tryggare med Yoda i flera situationer. Däremot så är han helt vänligt inställd till andra hundar vi möter ute när Yoda inte är med, vilket är skönt att se. Yoda är ju rätt grinig och ska skälla/morra/spänna upp sig mot alla hundar han ser, vilket gör Ari något osäker.

Hallååå… ska vi sitta här länge eller?